Tesorterna verkar faila
Arbete med jordbruksförhållanden
Klara försöker att syna de kryptiska texterna på Lipton, vilka känns överdrivet positiva.
Lovisa och Ebba har skickat ett mejl till coop angående Änglamarks leverantörer.
Alla jobbar på!
Våra tesorter
Vi kommer under projektet utgå från tre olika tesorter:
1. Lipton Yellow Label Tea, det stora företaget Liptons klassiska svarta påste.
2. Twinings Green Tea Lemon, det stora företaget Twinings gröna påste med citronsmak.
3. Änglamarks ekologisk ceylon i lösvikt, Coops eget märke Änglamarks rättvisemärkta svarta löste.
Det här är en modell som vi kommer att arbete efter.
Olika sorters te
Rooibosbuske, art i familjen ärtväxter. Det är en upp till 2 m hög buske med små gula blommor och smala, ljust gröna blad. Den härstammar från Kapprovinsen i södra Afrika och odlas som medicinalväxt i samma område. Bladen torkas och jäses och ger s.k. rött te, som har använts mot magsmärtor.
Rooibos-buskens blad används ofta på samma sätt som teblad. Den dryck som bereds på detta sätt kallas ibland felaktigt för "rött te" trots att det inte handlar om blad från teplantan. Därför innehåller det heller inget koffein.
Eftersom rooibos inte kommer från tebusken har vi att inte ta upp rooibos mer.
Grönt te är äkta te (dvs blad från Camellia sinensis), som inte är oxiderade. Det gröna teet har sitt ursprung i Kina men tillverkas idag även i Japan, Vietnam, Sri Lanka, Indien och delar av Afrika.
Sedan tebladen skördats upphettas de för att oxidering inte ska börja. I äldre tider skedde detta genom ångning, vilket fortfarande är fallet i Japan. Det Japanska gröna teet blir gulgrönt i färgen. I Kina har den metoden dock ersatts av upphettning i stekpannor, en metod som anses lämna bladen med mer smak och vilken ger teet en orange färg men med fortfarande gröna blad. Efter upphettningen torkas tebladen.
Dessa tillverkningssätt gör att tebladen bibehåller mycket av dess nyttiga ämnen som naturligt förekommer i bladen. Därför innehåller grönt te rikliga mängder nyttiga antioxidanter och en mindre mängd vitaminer och mineraler.
Svart te
Det är den internationellt sett vanligaste typen och helt dominerande på världsmarknaden.
Efter plockning får bladen, som vanligen skärs eller krossas, oxidera, en process under vilken bladen tappar sin gröna färg och svartnar, varefter de torkas, sorteras och paketeras.
De största producentländerna är idag Indien och Sri Lanka. I Sri Lanka och Indien används ofta den indiska varianten av tebusken som heter Camellia sinensis assamica och som har lite större blad än den kinesiska Camellia sinensis sinensis.
Källor:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Gr%C3%B6nt_te
http://sv.wikipedia.org/wiki/Svart_te
http://www.ne.se/kort/rooibosbuske
http://sv.wikipedia.org/wiki/Rooibos
Senast ändrad 28/9-09
Vad är te?
Nationalencyklopedins beskrivning av te:
te är en art i familjen teväxter och en dryck. Te är egentligen ett träd men när det odlas blir det bara en buske med blanka blad. Man skördar bladen flera gånger om året och plockar då bara de två översta bladen och en knopp på varje gren. En stor del av världens te plockas dock inte för hand utan skördas med hjälp av maskiner. Tebladen får först torka i lådor, sedan rullas de och får därefter oftast jäsa. Slutligen hettas bladen upp så att de torkar ännu mer.
Om man blandar hela eller krossade teblad med kokande vatten och låter det stå några minuter får man drycken te. Den innehåller lite koffein som piggar upp och ämnet thearubigin som ger den speciella tesmaken. Olika sorters te ger olika smak. Ofta smaksätter man te, till exempel med jasminblad eller bergamottolja.
Man odlar te på bergsluttningar i områden där det är varmt. Indien och Kina framställer mest te i världen. Men te odlas även i länder som Sri Lanka, Kenya och Argentina. Ryssland och Storbritannien importerar mycket te.