teprojektet

Teförsäljningen inom detaljhandeln i Sverige har under den senaste sexårsperioden (2000-2005) ökat med 12% enligt siffror från SCB. Under 2005 var försäljning 606 miljoner kronor.
Indien är den nation som totalt konsumerar mest te i världen, medan irländarna dricker mest te per person. Jag har dock inte kunnat få fram några exakta siffror.

När jag mailade frågor om Liptons marknadsföring fick jag beskedet att de inte hade tid att svara.

På deras hemsida har de rubriker som ”Kärlek åt folket”, ”Passion för bladet” och ”Respekt för miljön”. Nästan hälften av Liptons produkter är märkta med Rainforest Alliance, men förutom det presenterar de inga konkreta mål.

Deras produktslogan är:
Lipton Te erbjuder dig många sätt att njuta av uppfriskande, välsmakande te. Vare sig du föredrar ditt te svart eller grönt, varmt eller kallt, har Lipton ett te som passar dig.

Det vi kallar te är bladen från en buske, som helt enkelt heter tebusken. För att kunna dricka te måste man skörda bladen.

När tebusken är hel och orörd har cellerna olika membran och hinnor som hindrar syret från att reagera med dem. Vid skörden bryts blad och stjälkar av och gör att cellerna går sönder och en liten oxideringsprocess börjar vid snittytan där bladen bröts av.

Om man bara låter tebladen lufttorka efter plockning får man vitt te, som alltså är det minst processade av alla teer.

Svart te är det te som är mest oxiderat innan det hettas upp. Det vi kallar svart te kallas i Kina för rött te.

Oxideringen kan avbrytas genom att man hettar upp tebladen till över 85 grader, och görs detta precis efter skörden får man grönt te.

Det vi kallar rött te är inte blad från tebusken utan barr från den afrikanska rooibosplantan. Det röda rooibosteet är oxiderat men det finns även ickeoxiderat rooibos. Till skillnad från tebusken så innehåller rooibosplantan inget koffein.

Jag översätta fermentering med jäsning, och jäsning är en biologisk process som involverar mikroorganismer (svampar), medan oxidering är en kemisk process.

Vitt och svart te lufttorkas.

Vad är lufttorkning? Svar: Precis som ordet låter försöker man torka luften, d.v.s. man tar bort all fukt från området. När det gäller Teet så får man bort all vatten och fukt så det blir torrt. Det är därför tebladen kan brytas med minsta nuddning.

Vid förädling sker detta:

Lufttorkning... av bladen är det första som sker efter skörden.

Valsning/rullning. En maskinell process som frigör smakämnena.

Fermentering/jäsning. Sker i en sval o fuktig miljö. Efter denna process är bladen koppar-

bruna.

Torkning/bränning. Teet utsätts för varm luft. Denna process avstannar fermenteringen och

gör bladen svarta.

Arbetsförhållande:

De stora teplantagerna kräver arbetskraft och de anställda jobbar flera timmar om dagen, och de anses inte vara en duktig plockare om de inte samlar ihop 30 – 35 kilo teblad per dag.

Många arbetare lever isolerat från samhället och bor i barackliknande byggnader utan egna hem.

Odlaren blir ofta lurad på pengar vid transporterna och de anställda får då arbeta mer och oftare för att producera mer te och tjäna pengar åt odlaren.

Hur lång tid tar det?

Det tar ca 24 timmar för ett svart te att gå igenom de olika leden i förädlingen för att till slut förpackas.

Miljöpåverkan: Det krävs stora ytor för att kunna ha en teplantage och detta tar stora ytor av vissa organismers platser. Bara vissa trivs där men de är förmodligen också borta eftersom man använder gifter för att få plantorna att gro snabbare (troligen).

Arbetsförhållanden: Arbetarna är inga speciella anställda därför att de ändå får ganska lågt lön för vad de arbetar. Det är mer liksom de som vill jobba där får komma och jobba.

KÄLLOR:

http://www.hemslojd.org/rama/Bj%C3%B6rken/F%C3%B6r%C3%A4dling.htm

http://www.fairtradecenter.se/node/71

http://www.tekompaniet.se/Tekunskap.htm

http://skolarbete.nu/skolarbeten/te/

Efter man plockat bladen från busken hettar man upp dem i en mycket varm panna för att förhindra att bladen blir dåliga. Därefter rullas och torkas bladen varefter de sorteras och paketeras i tepåsar. Det finns många olika sätt att dricka och använda te. Den vanligaste varianten är att lägga ner en påse med teblad i en kopp med kokhett vatten som sedan blir smaksatt av teet. Något som blir vanligare och vanligare är smaksatt te. Det är vanligt svart te där man tillsatt fruktolja, fruktskal, blommor och/eller smakessenser. Med den här tekniken kan man göra smaker som vanilj, citron, äpple o.s.v. Rökt te är något som ursprungligen kommer från Fuji. Man torkar det under eldning av tall, vilket ger teet en tjäraktig doft och smak. Buddhistmunkarna spred tekniken att mala grönt te till ett fint pulver som blandas med kokt vatten. Detta kallas för pulverte. Det finns till och med snabbte som fungerar på samma sätt som snabbkaffe gjort på te, fast detta är fortfarande väldigt ovanligt. I Kinaområdet där te är väldigt populärt har man lyckats framställa bl.a. teläsk, tevin och teglass. Återanvändning av teet sker genom att man slänger bladen i kompost och påsen i pappersinsamlingen.

Källor:

Engelska Wikipedia

Chen Zongmao (red.) Zhongguo Chajing, Shanghai 1992 ISBN 7-80511-498-6

Tepåsar består av en papperspåse som kan komposteras. I påsen sitter ett bomullssnöre som även det kan återvinnas. Det finns också en papperslapp med produktmärket som är fastsatt med en häftklammer som kan återvinnas i metallåtervinningen.

Men det är inte meningen att man ska plocka isär tepåsen. På förpackningen har Lipton i stället rått till att slänga tepåsen i hushållssoporna. Då kommer den att brännas upp vilket inte är ett klimatbra sätt att behandla avfallet.

Själva tebladen är organiskt avfall och kan komposteras. Det blir då till mull i en förmultningsprocess.

Löste är bättre ur miljösynpunkt eftersom att det efter användning kan komposteras och blir då organiskt material.

Förpackningen ska återvinnas i förpackningsåtervinningen (kartong).

Slutsats: tepåsar är dåliga!! onödig förpackning till ingen nytta.

Källor

Produkten Lipton, yellow label tea, påste

Exporten av te är betydande för bl.a. Kenyas, Indiens och Sri Lankas ekonomier.

Lipton är ett världsomspännande företag som exporterar till i princip hela världen, bl.a. Storbritannien och Ryssland. Lipton äger plantager i Östafrika, Tanzania och Kenya. Utöver sina 11000 hektar så köper Lipton in te från 35 olika länder. Änglamark köper in sitt Rättvisemärkta te färdig förädlat från Stassen Group på Sri Lanka, där det också är odlat.

Marknadspriset för te har sjunkit kraftigt de senaste 5 åren. På grund av för stor tillgång på te tvingas producenter sälja te till under produktions priset.

År 2002 svalt 35 människor ihjäl och många fler insjuknade på en teplantage i Indien, pga en lönetvist som gjorde att arbetsgivarna stängde plantagerna. Det här visar på arbetarnas sårbarhet.

Bladen plockas och torkas på plats i produktionslandet, och i Änglamarks fall förädlas och packas det även i produktionslandet. Enligt Rättvisemärkt brukar förädling inom de allra flesta teföretag inte ske i produktionslandet främst på grund av tullar vilka gör det billigare att frakta in grödor än färdiga produkter. Förädlingen sker därför främst i Europa och Nordamerika. Man tjänar mer pengar på förädlingen än på odlingen och torkningen av tebladen och pengarna hamnar alltså i de rika länderna där förädlingen sker. Enligt Lipton sker förädlingen i närheten av plantagerna men de kan inte svara på om de har några transporter så deras uppgifter är tvetydiga. (info från bildgruppen som ringde Lipton) Det skulle kunna vara så att den förädling som Lipton säger sker i närheten av plantagen bara är torkningsdelen. Dessutom så blandar Lipton teer från en massa olika plantager och länder i sina produkter och det kan inte ske i produktionslandet.

I Liptons fall transporteras produkterna från länder som Kenya, Tanzania, Indien, Sri Lanka m.fl. till

Belgien och Polen och vidare till Sverige. Förpackningarna har jag ingen information om var materialet kommer ifrån men det är troligen också långt ifrån Polen/Belgien.

Lipton vägrar, enligt de elever i bildklassen som jobbade med Lipton som produkt, att säga hur deras te transporteras. Eftersom de vägrar att säga det så antar jag att transporterna inte är särskilt miljövänliga. Eftersom de verkar skryta ihjäl sig om allt som är det minsta miljövänligt så antar jag att transporterna inte är det!

Änglamarks te plockas på plantagerna på Sri Lanka, körs med lastbil till Colombo, Sri Lankas huvudstad, där de packas och lastas på containrar tillsammans med annat te som ska till Coop Sverige. Efter det fraktas containern till hamnen och lastas på ett skepp som går till Malmö. Från Malmö distribuerar Coop Sverige sina varor med tåg till de regionala lagren.

Eftersom jag i Liptons fall inte har någon information om hur transporterna sker så är frågan om miljöpåverkan svår att besvara. Det som jag vet är att transporterna är långa och att till en tepåse används blandningar av olika teer. Det innebär att för framställning av en ynka tepåse kan transporter från flertalet platser i både Indien och Afrika ske. Förpackningen av teerna som ska komma till konsumenter i Europa sker i Belgien och Polen. Jag antar (hoppas) att transporterna inte sker med flyg. Men även lastbilstransporter och fartyg har en stor miljöpåverkan. Från Belgien/Polen till Sverige fraktas teet troligtvis i lastbil. En förbättring ur miljösynpunkt skulle kunna vara att frakta teet med tåg.

Rättvisemärkt har utarbetat krav för hur produktionen på en rättvisemärkt teplantage ska gå till.

Det de kräver för att en plantage ska få kalla sig Rättvisemärkt är bl.a.:

långsiktiga handelsrelationer

Minimipris, över marknadspriset och produktions kostnaden

premie per sålt kg som anställda och arbetsgivare gemensamt bestämmer vad den ska gå till

organisationsrätt

att de kräver det här tyder på att det inte efterlevs på ”vanliga” plantager. Att ett företag inte har långsiktiga handelsrelationer betyder att det förekommer jumping vilket leder till en ökad osäkerhet för plantagerna och de anställda. Det i kombination med brist på organisationsrätt leder till dåliga arbetsförhållanden och låga priser.

Källor: rättvisemärkt.se, lipton.com, bildgruppens arbete om Lipton, det de fick fram av telefonsamtal till Lipton, mailkontakt med Helle Larsen från Coop Trading, http://www.presstext.se/online/display.php?set=S5&xid=TT200212280357376072

TRAGEDI EFTER LOCKOUT: 35 PÅ INDISK TEPLANTAGE SVALT IHJÄL, artikel publicerad 021228

Vi har fått tagit reda på lite saker om Änglamarks te:

Teet är Rättvisemärkt, KRAVmärkt, och märkt med EU:s ekologiska jordbruksmärke.

Rättvisemärkt (Arbetsförhållanden)
Odlare och anställda har en garanterad minimilön. Det kan de ha eftersom det också finns ett minimipris på produkten. Dessutom ska en del av produktpriset utöver minimipriset gå till en premie som investeras i utveckling av lokalsamhället socialt och ekonomiskt. Exempelvis att bygga en skola. Vad som ska göras med premien bestäms lokalt. Dessutom motverkar de barnarbete, diskriminering och stödjer demokratiutveckling och organisationsrätt.

 KRAVmärkt (Miljöpåverkan)

Att produkten är KRAVmärkt innebär att kemiska bekämpningsmedel, konstgödsel eller genmodifierade organismer inte används.
EU:s ekologiska jordbrukmärkning är obligatorisk för alla ekologiska varor i EU. Minst 95 procent av produkten måste vara ekologisk. KRAVmärkningen är lite strängare än EU:s märkning vilket gör att den här märkningen inte garanterar något annat än det som KRAVmärket redan garanterar.

Svar på mail till Änglamark:

Hej Lovisa,
Mit namn er Helle Larsen och jeg jobbar innom Coop Trading (i Danmark) hvor jeg sourcer Änglamark te til Coop Sverige.
1. Teen dyrkes (odlas) på Sri Lanka hos leverandøren Stassen. URL www.stassengroup. Coop køber færdigpakket te från Stassen, så varen forædles også på Sri Lanka.
3. Coop køber varen FOB Colombo, som betyder at Coop sørger for SEA-transport fra Colombo. Transportmæssigt har jeg fået beskrevet at teen plukkes på plantagerne, køres med lastbil til Colombo hvor den pakkes, og lastes på containere sammen med anden te til Coop Sverige. Derefter fragtes containeren til havnen hvor containeren lastes på skib til Malmø. Fra Malmø mener jeg Coop Sverige fragter varor med tog til de regionale lagre.
Jeg håber dette kan bruges.
Yours sincerely/Med venlig hilsen
Helle Dyrekær Larsen
Buyer
Coop Trading
Food
Snacks, Cakes & Bisquits, Hard Breads & Hot Drinks
Roskildevej 45
DK - 2620 Albertslund
Direct telephone +45 43862664
Direct telefax +45 43864259 
E-mail [email protected]

Vi kommer under projektet utgå från tre olika tesorter:

1. Lipton Yellow Label Tea, det stora företaget Liptons klassiska svarta påste.

2. Twinings Green Tea Lemon, det stora företaget Twinings gröna påste med citronsmak.

3. Änglamarks ekologisk ceylon i lösvikt, Coops eget märke Änglamarks rättvisemärkta svarta löste.

Det här är en modell som vi kommer att arbete efter.

Rooibosbuske, art i familjen ärtväxter. Det är en upp till 2 m hög buske med små gula blommor och smala, ljust gröna blad. Den härstammar från Kapprovinsen i södra Afrika och odlas som medicinalväxt i samma område. Bladen torkas och jäses och ger s.k. rött te, som har använts mot magsmärtor.
Rooibos-buskens blad används ofta på samma sätt som teblad. Den dryck som bereds på detta sätt kallas ibland felaktigt för "rött te" trots att det inte handlar om blad från teplantan. Därför innehåller det heller inget koffein.
Eftersom rooibos inte kommer från tebusken har vi att inte ta upp rooibos mer.

Grönt te är äkta te (dvs blad från Camellia sinensis), som inte är oxiderade. Det gröna teet har sitt ursprung i Kina men tillverkas idag även i Japan, Vietnam, Sri Lanka, Indien och delar av Afrika.

Sedan tebladen skördats upphettas de för att oxidering inte ska börja. I äldre tider skedde detta genom ångning, vilket fortfarande är fallet i Japan. Det Japanska gröna teet blir gulgrönt i färgen. I Kina har den metoden dock ersatts av upphettning i stekpannor, en metod som anses lämna bladen med mer smak och vilken ger teet en orange färg men med fortfarande gröna blad. Efter upphettningen torkas tebladen.

Dessa tillverkningssätt gör att tebladen bibehåller mycket av dess nyttiga ämnen som naturligt förekommer i bladen. Därför innehåller grönt te rikliga mängder nyttiga antioxidanter och en mindre mängd vitaminer och mineraler.

Svart te

Det är den internationellt sett vanligaste typen och helt dominerande på världsmarknaden.

Efter plockning får bladen, som vanligen skärs eller krossas, oxidera, en process under vilken bladen tappar sin gröna färg och svartnar, varefter de torkas, sorteras och paketeras.

De största producentländerna är idag Indien och Sri Lanka. I Sri Lanka och Indien används ofta den indiska varianten av tebusken som heter Camellia sinensis assamica och som har lite större blad än den kinesiska Camellia sinensis sinensis.

 
Källor:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Gr%C3%B6nt_te

http://www.omte.se/gront/

http://www.omte.se/svart/

http://sv.wikipedia.org/wiki/Svart_te

http://www.ne.se/kort/rooibosbuske

http://sv.wikipedia.org/wiki/Rooibos

Senast ändrad 28/9-09

Nationalencyklopedins beskrivning av te:

te är en art i familjen teväxter och en dryck. Te är egentligen ett träd men när det odlas blir det bara en buske med blanka blad. Man skördar bladen flera gånger om året och plockar då bara de två översta bladen och en knopp på varje gren. En stor del av världens te plockas dock inte för hand utan skördas med hjälp av maskiner. Tebladen får först torka i lådor, sedan rullas de och får därefter oftast jäsa. Slutligen hettas bladen upp så att de torkar ännu mer.

Om man blandar hela eller krossade teblad med kokande vatten och låter det stå några minuter får man drycken te. Den innehåller lite koffein som piggar upp och ämnet thearubigin som ger den speciella tesmaken. Olika sorters te ger olika smak. Ofta smaksätter man te, till exempel med jasminblad eller bergamottolja.

Man odlar te på bergsluttningar i områden där det är varmt. Indien och Kina framställer mest te i världen. Men te odlas även i länder som Sri Lanka, Kenya och Argentina. Ryssland och Storbritannien importerar mycket te.